Mormor

Min lilla mormor dog för ca en månad sedan, 92 år gammal. Jag lägger in en bild av henne där hon är ungefär lika gammal som jag är nu. Fast hon ser mycket elegantare ut än mig, jag är mer tufsig av mig.

Bogstad 2011

Efter en lång tids uppehåll så kommer det nu ett nytt inlägg. Folk har dött och begravts, gift sig. Jag har jobbat hela sommaren, varit sjuk, åkt på reenactment, vakat får. saftat ,syltat, plockat svamp, sytt, stickat, men inte orkat skrivit något på min blog. På fredag ska jag på begravning igen. Momor blev 92 år men det är i alla fall rätt ålder att dö vid.

Bogstad var en trevlig tillställning. Jag och Wolf invigde vårt marketenteritält för första gången och jag sålde kakor som vanligt. Jag sålde macaroner i långa banor och en massa kringlor. Vi träffade gamla och nya vänner. Det sköts med kanoner, en av kanonerna, en karond eller karonad laddades med 8 kg krut. Det small rejält och det vara bara halva orginalladdningen :-D

Herr och fru Murud, värdpar för tillställningen.

 Luckan till marketenteriet rullas upp. Vår huskatt Kristina och Fru Murud sitter vid bordet utanför.

Huskatten  sitter i Markan och jag utanför vid bordet.

 På bilden nedan justerar Wolf något vid luckan och jag syr på hans hampaskjorta.
 Mycket stolt vill jag tillägga att jag har sytt hela tältet själv. 10,25 m2 tält i 35 m2 lägenhet. Wolf har gjort bord och bänkar. Målat möblerna har vi gjort tillsammans.

Ett större sällskap utanför herrgården.

Det dansades högreståndsdans inne i herrgården. Ute i parken dansades det folkliga danser.

 

Bogstadgård till vänster och Bjoern i sitt tält till höger.

 

Bjoerns reflektor med kycklingarna han tillagade, helt fantastiskt smakade dom. Jag lyckades inte lika bra mad maten. För mycket att tänka på för mig, jag blev helt virrig. Dessutom lärde jag mig den hårda vägen, att aldrig ställa kärlet man sväller ärtor i direkt på marken, det blir för kallt och ärtorna tar mycket längre tid på sig för att svälla. Men att vispa 5 liter grädde lyckades jag i alla fall med. (lite fusk dock med mordärn visp)

 

Ingen av dessa bilder har jag tagit själv utan jag har fått dom av Kristina Steen och Bjoern Murud, har jag glömt någon så ber jag om ursäkt.

Sist en bild på mig och Wolf i Bogstads kök.

Sara Lodin

Fina, fina Sara, att du försvann så hastigt. Jag har fortfarande inte fattat det. Men du dog nog inte nyfiken, för på ett vanligt människoår går det fyra Saraår. Var du än nu befinner dig, vila i frid eller fortsätt flyga omkring som den virvelvind du var. Du är saknad!

Fin och fulfest

Datorn hade kraschat och jag har inte kunnat använda den på evigheter har det kännts som.
Men nu är den återställd tack vare vår vän Gio. Tack!!!

Fin och fulfest som sagt. Jag var förra helgen i Stockholm på Kristinehovs malmgård på fest. Temat var det fina och fula folket, en fest som börjar i två och blandas efter kvällen. Arrangörer var Gustafs skål och inspiratör var Sara Lodin.  Jag hade hjälp till med att göra kakor, bröd och saltakringlor. Eftersom jag inte kan göra något i liten skala, blev det tre kaktorn och då hade jag ändå minskat mina visoner nämnvärt. Det är som sagt inte lätt att skapa gigantiska saker (läs 600st av endast macrons) i en kokvrå , när stackars Wolf vill äta och får skäll för att han är i vägen. (förslåt mig käraste och tack för att du stod ut)
För att vara första gången blev jag nöjd med resultatet.

Macrontornet var till finfesten och det här är väl ungefär det jag såg av det dukade bordet för de vackra människorna.

Vi "fula" människor höll till i en av flyglarna, där var för kvällen Svarta Saras krog med gästspel av krögarfar från Den gyllene Galten. Hembryggt öl ur ekfat och brännvinsbord. Spelmän, sångare och långdans.

Svarta Sara och Krögarfar skämtar framför ölfaten, Bosse ser på.


Jag hoppas att det var lika trevligt i den fina salongen som vi hade i flygen.

 

 

Mingelbilder på glada människor.

Bosse drack brännvin och drog kniv, eller var det tvärt om?

Mamsell Steen visaade att man inte behövde vara ful för att gå på fulfest.

På kvällen blev det långdans.

 

Empireväst

Jag har precis sytt färdigt en empireväst till en kompis. Jag blev väldigt nöjd med den. Den känns väldigt äkta för jag fick skarva tyget på många ställen för jag hade bara några stuvbitar att sy med. Mönstret består av tre delar men jag sydde den i sju delar. På bilden ser man ett exempel på skarvningen.
Tyget i framstycket är ett randigt tunt helylle. Ryggstycket är av ett tjockare kläde. Jag valde ett tjockare tyg för ryggen för det är där man oftast blir kall.
Knapparna är runda mässingsknappar införskaffade från en tygaffär som hade utförsäljning i Stockholm för ca 15 år sedan.

 

Västen är dubbelknäppt. Den går att knäppa åt valfritt håll, beroende på hur vinden blåser. Två falska stolpfickor är det på vardera sida om knäppningen. Fodret är av ett medeltjockt bomullstyg. Knapphålen är sydda med svart linnetråd och är förstärkta på insidan med en fastsydd remsa av kläde. Hela  västen är sydd med svart linnetråd.

Västen kan som synes knäppas åt valfritt håll.

Käckåsen

Förra året var vi sex stycken som åkte till Käckåsen som ligger vid Lekvattnet i Norra Värmland. Käckåsen är en idyllisk plats med rökstuga, uthus och rökbastu. En fantastisk plats där lugnet härskar, om lugnet kommer från platsen eller Jo-den milda mannen som äger stället vet jag inte.

 


Övningskjutning med bössa är ett måste. Man kan se på gamla husstockar än i dag märken efter man huggit ur blyet för omgjutning.

På bilden till vänster ser man hur röken ligger som ett lock. Det gick inte att stå upp utan risk för rökförgiftning. Jag passade på att baka bröd, det är inte ofta man har chans att baka i en rökugn. Till nästa gång lovade Jo att han skulle lägga in en stor flat sten som man kan grädda på, ett experiment att se fram mot.

 Vi hade turen att få levande musik. Vilja spelade Moraharpa och Richard spelade folktrumma. Naturligtvis så lyckades dom inte fastna på kort med sina instrument. En bild på Jo som prövar Moraharpan och ett stilleben på trumman med näverskor i förgrunden får det bli istället.

Kokning av det livsviktiga kaffet, Bosse övervakar. Pjalt kaffe är det värsta som finns, kaffe ska vara starkt och smakar godast om det är kokat över öppen eld. Vilja sitter brevid och pysslar med början till ett stickprojekt.

 

Sist ett foto på mannen som nästan aldrig kan se normal ut på bild. Fast kanske är det så att maten är helig för på den lilla bilden ovan ser Wolfen normal ut. Bilden under visar det sista du ser efter dansen på en lördagsafton i Torsby.