Broderad kudde

Jag broderade en kudde till min mor i julklapp. Av naturliga skäl kunde jag inte lägga ut den här på min blog tidigare, ifall hon skulle tjuvkika. Mönstret fann jag i ett gammalt nummer av Hemslöjden.

Mönstret är inspirerat av en brudkudde från 1700-talet. Den består av olika broderade smårutor och en stor ruta i mitten. Mönstren på de olika rutorna broderade jag med ullgarn av olika grovlek.

 

Tolv smårutor och en stor ruta i mitten gjorde jag. De olika motiven kopierade jag eller gjorde egna med inspiration från gamla broderier. På rutan i mitten broderade jag ett träd med min mors initialer BHD, Birgitta Hans Dotter.

Mellan varje ruta sydde jag in en bes av rött ylle. Alla rutor sydde jag ihop med vaxad lintråd. Vissa rutor fick applicationer med brodyr på, som hjärtat på bilden till vänster. I varje hörn sydde jag fast remsor av vadmal i olika färger.

Den färdiga kudden.

Loppis

Eftersom mitt senaste fynd anses fult av Wolf lägger jag ut den här på min blog för att få sympati. Jag tycker om den och den passar utmärkt att servera brännvin ur.

 

Nu ska jag ut på loppisrunda och göra nya fantastiska fynd!!

Malte 1 år!

När man är moster och ens första syskonbarn fyller ett så måste man lägga in en bild.

Heimat i Ockelbo

Jag och Wolf var fårvakt hos mina föräldrar i Ockelbo. Som sig bör besöker vi alltid biblioteket när vi är inne i byn. På biblioteket hittade jag dessa forkarlsstövlar i en monter, utlånade av Hembyggdsgården. Jag har tänkt att göra sådana så det var kul att se ett par i verkligheten. Brevid står det en brandvaktarstav. Jag citerar från montertexten. " En brandvaktarstav från Ahlbergs i Mo, 1802. Märkt med flera initsialer och årtal, gjord av E.A. S.D.B (Dunderberg). Har burits från gård till gård under julnatten, för övervakande av eldfara. Initialerna och årtalen gav besked om vilken gård som stod i tur för övervakandet av eldfaran."

Jag har byggt mig en 1700-tals hatt I have made my self a 18th century hat

Jag köpte för ca två månader sedan två stycken likadana hattar för ca 35 kr styck. Tanken var att dissikera dom och bygga en stor 1700-tals hatt av stråremsorna dom var gjorda av. Jag började genast sprätta sönder den ena, det var så tråkigt att jag tröttnade efter två timmar. Nu i helgen fick jag ett infall, sprättade klart och sydde ihop allt i sann AdHd-anda.

Loppishattarna hade en mycket större kulle och mindre brätte samt mycket fula plastblommor som var fastlimmade med pistollim. Tyvärr tog jag ingen bild på någon av dom innan jag sprättade sönder allt.
Jag sparade toppen på en orginalhatt sydde om allt med lintråd och fortsatte att sy ihop de flätade stråremsorna tills jag fick den storlek jag ville ha. Den blev bredbrättad, jag vill ha den så för jag blir lätt sönderbränd av solen. 

I bought for about two months ago, two identical hats SEK 35 each. My notion was to make an entirely new hat out of the material of the two hats. I began to rip apart one of them, it was so boring that I got tired after two hours. This weekend I ripped and sewed it all together in the true spirit of ADHD. The flea market hats had a much bigger hill and small brim and very ugly plastic flowers. Unfortunately I took no pictures at any of them before I ripped everything apart. I saved one part of the top from one of the original hats, sewed the whole hat with linen thread and continued to piece together the strips until I have the size I wanted. I want it wide-brimmed because I’m sunsensitive.

Fiskbullar à la Warg

Mannen som jag bor med älskar fiskbullar, det blir oftast Abbas fiskbullar i hummersås. Dom äts då råa och efteråt blir det pussförbud. Lukten av burkfiskbullar är nämligen bland det värsta jag vet. Hu, det är som att pussa en katt som just ätit blötmat. För att lösa problemet och göra Wolf glad måste jag förstårs göra egna fiskbullar. Som vanligt är mitt förstahandsval av receptsamling, Cajsa Wargs Hjelpreda. Där finns ett recept på Friserade Frikadeller som jag länge har sneglat på. I förrgår var det dags att pröva det.
 Cajsa skriver.

Friserade Fricadeller

Formera af fick-farce klimpar i fason af et hönsägg, och lägg dem strax i kokande watten; när de blifwa fullkokade, så läggas de på ett fat litet från hwarandra, man alt watnet som följer med hälles bort, och då de blifwa kalla, så läggas de på et linnekläde, at all wätskan drages ifrån; derefter doppas de uti wispade ägg med en nypa hwetemjöl, och wältras sedan uti riwti bröd, och kokas då strax uti skiradt smör, til des de få wacker färg, samt anrättas då warma på en bruten serwiette, eller med brynt persilja i smör. Uti desa fricadeller kan och läggas en färsk ostra, när sådan är för hand; men den lägges inuti dem, när de formeras af den råa farcen, hwarmed han wäl betäckes. På samma sätt kan och göras af rå kalfkött-farce.

Recept på fiskfärsen hittar man i receptet strax innan.

  Fisk-Farce

 Til en gädda ungefär om två marker tages  6 lod hwetebröd, hwaraf yttersta skorpan är bortskrädd, brödet blötes uti söt mjölk, fisken fläkes och sköljes wäl, rensas wäl ifrån skinnet och alla benen plockas bort; sedan hackas han mycket fin med något smör, så blifwer han hwit: är njurtalg för hand, så tages deraf en knapp mark, I hwilken frånskrädes alla senor och äfenwäl hackas fin: lägg sedan tilhopa fisken, talgen, det blötta brödet, 4 a 5 ägg, muskotblomma, peppar, salt och äggeröra af 2 ägg, och stöt det uti en stenmortel eller jerngryta, att det blifwer helt smidigt, och inga klimpas synas. Denna farce brukas til posteyer, deraf göres och fricadeller samt stora budingar i soppor, med mera, hwartil han är tjernlig: när icke talg är til hands, kan i des ställe tagas mera smör.

 Eftersom Wolf inte tycker om gädda och jag gjorde fiskbullarna främst för hans skull, använde jag torskfileér till färsen. Jag hade inga ostron i, som receptet också föreslår, då jag har blivit allergisk mot skaldjur på senare år.

Jag mixade ca 400 gram torskfilé, kryddor, 2 ägg, 40 gram ströbröd svällt i lite mjölk och ca 50 gram smör. Det jag inte tänkte på var att smöret inte skulle tas direkt ut ur kylskåpet, det blev ännu hårdare av den kylda fisken och ville inte blandas med färsen. Tålamod är inte en av mina bästa egenskaper alla gånger, jag lät färsen få ha smörklimpar i sig.

Avtorkning på handduk

Av den mixade färsen gjorde jag bollar i storlek av ett hönsägg.  

Dessa kokade jag i buljong, för smaken skull. Allt efter som bollarna blev färdiga lade jag dom att rinna av i en form och när alla var färdigkokade torkade jag av dom på en handduk.

Bollarna doppade jag i vispat ägg med lite vetemjöl och rullade dom sedan i ströbröd, dessa stektes sedan i mycket smör.

Jag serverade fricadellerna med kokt potatis och smörstekt persilja. Fricadellerna blev väldigt goda och påminde inte det minsta om de otäcka kattmatsliknande burkmissfoster som Abba kallar fiskbullar.

Dagen efter hittade jag ett recept i Hjelpredan på just Persilja stekt i smör. Receptet kommer här.

Persilja stekt i Smör

Plocka persiljan ren och låt henne ligga på et kläde ; at fuktigheten går bort; lägg henne sedan i skiradt smör som kokar, wänd henne strax om, och så tages hos sen up; härwid bör noga efterses, at persiljan behåller sin grönska; ty då ser det wäl ut när man brukar henne till garnering. Härtil kan tagas sådant smör som bakelser förut bliwit stekta uti; men skulle de ej af det slaget finnas, så kan persiljan stekas i pankakspannan, på det sättet: lägg ett stycke smör i pannan och låt det litet sjuda, men ej brännas, häll så smöret til skaftet och lägg persiljan fram uti pannan; men låt intet smör komma wid, förrän hon får wärma; när persiljan är wäl warm, låt då smöret i en hast löpa över henne, och häll åter tilbaka, således sker det 2 gånger; men noga bör det efterses, at ej persiljan blir bränd, utan behåller sin gröna färg.

Goda kakor med inspiration av 1700-talet

I de flesta receptsamlingar från 1700-talet så hittar man olika varianter på biskvier eller macarooner. Det här är ett recept som är en blandning av sena 1700-tals biskvier tillsatta med kakao och mer äggvita och mindre socker. De flesta bakverk, kakor och liknande från 1700-tals recept tycker jag har för mycket socker i sig. Det här receptet blev till efter jag upptäckt att det fanns mindre mandel hemma än vad jag trodde.

Först vispade jag två äggvitor till hårt skum.
Sedan mixade jag 150 g sötmandel så fint det bara går. Om man skakar på mixern medans den arbetar hjälper till att få färre stora bitar kvar. Jag skållar inte mandeln när jag har kakao i smeten. Detta beror endast på ren och skär lathet. Sedan tillsatte jag 30 gram kakao och 120 gram florsocker. Om man inte har florsocker hemma är det lätt att göra eget genom att mixa vanligt strösocker i en mixer. (billigare också)

Efter det blandade jag mandel-sockerröran med den vispade äggvitan. Smeten klickade jag ut på en plåt med bakplåtspapper. Gräddade allt i 150 grader C i ca 15 minuter. Klart! Som man ser på bilden var jag inte så noga med mandelmalningen. Detta var en slarvkakomgång. vanligtvis så siktar jag mandeln och maler allt till finaste pulver oftast då med mandelkvarn.

 

En sats blir ca 30 st kakor

In most of the recipe collections from the 18th century can you find different varieties of biscuits or macaroons. This is a recipe that is a mixture of late 18th century biscuits made with cocoa, more egg whites and less sugar.  I think most pastries, cakes and the like from the 18th century recipes are made of too much sugar. I made this recipe by the amount of almonds I had at home

First, I whipped two egg whites to stiff.
Second, I mixed 150 grams (5,3 oz)of almonds as finely as possible. Shake the blender while it works, you will have fewer large pieces remain. I will not scald the almonds when I have cocoa in the batter. This is only due to laziness.

Third, mix 30 grams (1 oz) of cocoa and 120 grams (4,25 oz)of icing sugar. If you do not have icing sugar at home, it is easy to make your own by mixing regular granulated sugar in a mixer. (Cheaper too) After that I mixed almond-sugar –cocoa with the whipped egg white. The batter I clicked on a baking sheet with parchment paper. Baked at 150 degrees C (300 degrees F) for about 15 minutes. Done!
One batch will be 30 cookies

 

En fantastisk man

Det finns vissa människor som imponerar. En av dom heter Alf och bor i Älvdalen. Denne man är en kulturbevarare av dignitet, fast för honom är det bara ett vardagligt liv. Vintertid lever han med sina djur på sin gård i Älvdalen. Från sen vår till tidig höst lever han med sina djur på fäbodvallen Hedbodarna eller Ädbudur som den också kallas. Vallen ligger långt från ära och redbarhet, där finns ingen el och vatten hämtar man från en källa. En av anledningarna att han tillbringar sommarhalvåret på Hedbodarna är att betet vid hemgården räcker endast till vinterfoder. Naturligtvis har han inga ensilgaebollar på sina ägor utan hässjar sitt hö med hässjor i långa rader.

Alf utanför det ena eldhuset.

Han går upp klockan fyra varje morgon. Mjölkar kor och getter, förbereder dagens messmörskok, ostberedning, smörtillverkning och annat som behövs för att få vardagen att gå runt.                 

Ordningen i eldhusen är alltid i perfekt skick. Nytt granris för trevnaden skull och putsade kopparkärl. Koppargrytorna är inte förtennade men när man  kokar messmör så behövs inte det.
I det andra eldhuset finns det gamla Älvdalsrunor, den äldsta dateringen jag har hittat där är från 1726 den 31 september!?.

Förutom kor och getter så går det omkring några höns en tupp och katten Smirre.

På dagen får kalvarna vara kvar hemma på vallen. Korna motar bort dem om de försöker följa med på skogen. Killingarna däremot följer med. Huset till vänster på den vänstra bilden är det äldsta på vallen och är från 1600-talet.

Sist jag var och hälsade på hittade jag ett horn och frågade Alf om han kunde spela på det. Han spelade ett stycke, enligt mig väldigt bra. Fast som han hävdade "Äsch, det är näverlur som är mitt egentliga instrument." 

Min syster och far var där en sensommar året efter. Då började djuren i föjset att bli oroliga, det mähades och muades. Strax efter hörde dom två björnar som röt åt varandra. Antagligen, enligt min far naturmannen, var det en hona med årsungar som röt åt en unghanne. Björnhannar kan döda ungar som inte är deras egna. Fäna var vilket som väldigt oroliga över rytandet. Då tog Alf näverluren och spelade så björnarna blev rädda för ljudet och försvann. Magiskt! Sant är det nog att näverlur är hans sanna instrument.

Bara några steg till Paradiset

                                Strax utanför Stockholm finns det en naturplätt, ett strövområde som fått namnet Paradiset. Om man går en bit in i skogen så kommer man till en sjö, vid sjön finns först ett vindskydd och ytterligare en bit längre bort finns en liten raststuga i timmer. Förra vintern blev det två utfärder till Paradiset i heimatdräkt och uniform. Jag hade turen att vara med på den andra utfärden.

Färden till Paradiset gick över isen båda gångerna. Första gången var vädret kallare och föret bättre, andra gången (då jag var med) fick vi gå i snösörja.   

 
 

På väg till Paradiset.                                                                                        Ved, mat, filtar och fällar drog vi på en släde. Lite posering för foton längs vägen hanns med. Väl framme blev det kaffe, fläsk och nävgröt med lingonsylt.

Vid elden fick dom som ville smaka på Johans hemgjorda mumma.

När det började skymma gick vi in i det lilla timmerhuset. Där inne fanns det en liten kamin som värmde upp huset både snabbt och effektivt. Kaminen blev så het att Wolfs strumpor som han hängt på tork förkolnades i tårna. Vilket påminner mig om att jag har ett sticklagningsprojekt till vintern.

Kapott igen

På en av alla mina loppisrundor hittade jag ett sofföverdrag från IKEA i 100% ull. Wolf föreslog att vi skulle sy en kapott. Vi har nämligen en vän som alltid fryser på reenactment och inte vill man att ens vänner ska frysa...
Mönstret är från tidigt 1800-tal och är inte det samma som den kapotten jag tidigare har sytt och skrivit om. Den här gången syr jag de "osynliga" sömmarna på maskin och de synliga för hand.

Kapotten bakifrån

Kapotten framifrån








Slaget ska fodras med bomull som jag ska impregnera med vax. Kapotten i övrigt ska fodras med bomull- eller linnelärft och ska sedan få träknappar.

Några riktigt äckliga kakor

I bland när man bakar efter gamla recept upptäcker man hur äckligt det kan bli. Eftersom jag som vanligt hade en massa äggvita över hemma (kan bero på all majonäs och glass som jag gör) tänkte jag att de olika varianter på Biskvier som jag brukar göra skulle få stå över och jag skulle pröva ett nytt recept. Citron-socker, från Märta Stures hushållsbok bearbetad av Kersti Wikström. Fruktansvärd äcklig kaka, vars enda anledning till existens är att skryta över hur mycket socker du har råd att få i en enda liten kakusling.

En äcklig kaka

Alla som jag har bjudit denna kaka på har inte tyckt om den. Jag tycker att smaken påminner om en dålig översockrad Spettekaka med citronsmak. Kanske kakan kan passa om man vill göra stora sockerbitar till sin häst, men utan citron. Kakorna som jag av någon outgrundlig anledning har spart ska jag ge till rådjuren. Få se om dom äts upp fast det är citron i.

Receptet kommer här vilket som.

 Att göra Citron-Socker

Tag 2 citroner och skala dem så tiockt som ett knifsblad, lägg det uti en sten-Mortel med 2 Skålp. socker och twennw ägghwitor, dettta stötes så länge till dess skalen försmälta i sockret, så att där inga stycken äro qwar, lägg det på bordet och kafla det i siktat socker, lika som en tårte deg helt tunn, sedan trycker man det med hwar former man will, och sätter i ugnen.

En hel burk med äckliga kakor