Fiskbullar à la Warg

Mannen som jag bor med älskar fiskbullar, det blir oftast Abbas fiskbullar i hummersås. Dom äts då råa och efteråt blir det pussförbud. Lukten av burkfiskbullar är nämligen bland det värsta jag vet. Hu, det är som att pussa en katt som just ätit blötmat. För att lösa problemet och göra Wolf glad måste jag förstårs göra egna fiskbullar. Som vanligt är mitt förstahandsval av receptsamling, Cajsa Wargs Hjelpreda. Där finns ett recept på Friserade Frikadeller som jag länge har sneglat på. I förrgår var det dags att pröva det.
 Cajsa skriver.

Friserade Fricadeller

Formera af fick-farce klimpar i fason af et hönsägg, och lägg dem strax i kokande watten; när de blifwa fullkokade, så läggas de på ett fat litet från hwarandra, man alt watnet som följer med hälles bort, och då de blifwa kalla, så läggas de på et linnekläde, at all wätskan drages ifrån; derefter doppas de uti wispade ägg med en nypa hwetemjöl, och wältras sedan uti riwti bröd, och kokas då strax uti skiradt smör, til des de få wacker färg, samt anrättas då warma på en bruten serwiette, eller med brynt persilja i smör. Uti desa fricadeller kan och läggas en färsk ostra, när sådan är för hand; men den lägges inuti dem, när de formeras af den råa farcen, hwarmed han wäl betäckes. På samma sätt kan och göras af rå kalfkött-farce.

Recept på fiskfärsen hittar man i receptet strax innan.

  Fisk-Farce

 Til en gädda ungefär om två marker tages  6 lod hwetebröd, hwaraf yttersta skorpan är bortskrädd, brödet blötes uti söt mjölk, fisken fläkes och sköljes wäl, rensas wäl ifrån skinnet och alla benen plockas bort; sedan hackas han mycket fin med något smör, så blifwer han hwit: är njurtalg för hand, så tages deraf en knapp mark, I hwilken frånskrädes alla senor och äfenwäl hackas fin: lägg sedan tilhopa fisken, talgen, det blötta brödet, 4 a 5 ägg, muskotblomma, peppar, salt och äggeröra af 2 ägg, och stöt det uti en stenmortel eller jerngryta, att det blifwer helt smidigt, och inga klimpas synas. Denna farce brukas til posteyer, deraf göres och fricadeller samt stora budingar i soppor, med mera, hwartil han är tjernlig: när icke talg är til hands, kan i des ställe tagas mera smör.

 Eftersom Wolf inte tycker om gädda och jag gjorde fiskbullarna främst för hans skull, använde jag torskfileér till färsen. Jag hade inga ostron i, som receptet också föreslår, då jag har blivit allergisk mot skaldjur på senare år.

Jag mixade ca 400 gram torskfilé, kryddor, 2 ägg, 40 gram ströbröd svällt i lite mjölk och ca 50 gram smör. Det jag inte tänkte på var att smöret inte skulle tas direkt ut ur kylskåpet, det blev ännu hårdare av den kylda fisken och ville inte blandas med färsen. Tålamod är inte en av mina bästa egenskaper alla gånger, jag lät färsen få ha smörklimpar i sig.

Avtorkning på handduk

Av den mixade färsen gjorde jag bollar i storlek av ett hönsägg.  

Dessa kokade jag i buljong, för smaken skull. Allt efter som bollarna blev färdiga lade jag dom att rinna av i en form och när alla var färdigkokade torkade jag av dom på en handduk.

Bollarna doppade jag i vispat ägg med lite vetemjöl och rullade dom sedan i ströbröd, dessa stektes sedan i mycket smör.

Jag serverade fricadellerna med kokt potatis och smörstekt persilja. Fricadellerna blev väldigt goda och påminde inte det minsta om de otäcka kattmatsliknande burkmissfoster som Abba kallar fiskbullar.

Dagen efter hittade jag ett recept i Hjelpredan på just Persilja stekt i smör. Receptet kommer här.

Persilja stekt i Smör

Plocka persiljan ren och låt henne ligga på et kläde ; at fuktigheten går bort; lägg henne sedan i skiradt smör som kokar, wänd henne strax om, och så tages hos sen up; härwid bör noga efterses, at persiljan behåller sin grönska; ty då ser det wäl ut när man brukar henne till garnering. Härtil kan tagas sådant smör som bakelser förut bliwit stekta uti; men skulle de ej af det slaget finnas, så kan persiljan stekas i pankakspannan, på det sättet: lägg ett stycke smör i pannan och låt det litet sjuda, men ej brännas, häll så smöret til skaftet och lägg persiljan fram uti pannan; men låt intet smör komma wid, förrän hon får wärma; när persiljan är wäl warm, låt då smöret i en hast löpa över henne, och häll åter tilbaka, således sker det 2 gånger; men noga bör det efterses, at ej persiljan blir bränd, utan behåller sin gröna färg.