En fantastisk man

Det finns vissa människor som imponerar. En av dom heter Alf och bor i Älvdalen. Denne man är en kulturbevarare av dignitet, fast för honom är det bara ett vardagligt liv. Vintertid lever han med sina djur på sin gård i Älvdalen. Från sen vår till tidig höst lever han med sina djur på fäbodvallen Hedbodarna eller Ädbudur som den också kallas. Vallen ligger långt från ära och redbarhet, där finns ingen el och vatten hämtar man från en källa. En av anledningarna att han tillbringar sommarhalvåret på Hedbodarna är att betet vid hemgården räcker endast till vinterfoder. Naturligtvis har han inga ensilgaebollar på sina ägor utan hässjar sitt hö med hässjor i långa rader.

Alf utanför det ena eldhuset.

Han går upp klockan fyra varje morgon. Mjölkar kor och getter, förbereder dagens messmörskok, ostberedning, smörtillverkning och annat som behövs för att få vardagen att gå runt.                 

Ordningen i eldhusen är alltid i perfekt skick. Nytt granris för trevnaden skull och putsade kopparkärl. Koppargrytorna är inte förtennade men när man  kokar messmör så behövs inte det.
I det andra eldhuset finns det gamla Älvdalsrunor, den äldsta dateringen jag har hittat där är från 1726 den 31 september!?.

Förutom kor och getter så går det omkring några höns en tupp och katten Smirre.

På dagen får kalvarna vara kvar hemma på vallen. Korna motar bort dem om de försöker följa med på skogen. Killingarna däremot följer med. Huset till vänster på den vänstra bilden är det äldsta på vallen och är från 1600-talet.

Sist jag var och hälsade på hittade jag ett horn och frågade Alf om han kunde spela på det. Han spelade ett stycke, enligt mig väldigt bra. Fast som han hävdade "Äsch, det är näverlur som är mitt egentliga instrument." 

Min syster och far var där en sensommar året efter. Då började djuren i föjset att bli oroliga, det mähades och muades. Strax efter hörde dom två björnar som röt åt varandra. Antagligen, enligt min far naturmannen, var det en hona med årsungar som röt åt en unghanne. Björnhannar kan döda ungar som inte är deras egna. Fäna var vilket som väldigt oroliga över rytandet. Då tog Alf näverluren och spelade så björnarna blev rädda för ljudet och försvann. Magiskt! Sant är det nog att näverlur är hans sanna instrument.